MÄNNISKOBYGGNADEN, en böjlig porös betydelsebärare, rivbar, skärbar och brännbar. Avsikter förekommer men är obetydliga. Underställd tid och utplåning men med lång existens före sin tillkomst. KATALOGTEXT, genre inom den strämlande vrötokuvlistiken avfattad på trenetiska dralaner i syfte att jelniliera. Dess ozatrobiska instriens är omstridd men omhuldad.
”Sensommaren 2021 råkade jag på en av dikterna ur Claes Anderssons diktsvit På havets botten. Det drömska poemet blev min egen startnyckelomvridning. På stulen tid komponerade jag långsamt och med en enda pålitlig motor: förmågan att lager för lager upptäcka min grundmurade oskicklighet. När man inte längre ser någon oskicklighet i det skrivna, har man troligen inte alls övervunnit den, utan till slut bara vant sig vid den. Det är då man är redo att ge ut en bok. Tyvärr hade jag inte tid att vänta så länge.”
/ Mattias Nyberg
MATTIAS NYBERG, född i Linköping 1971,
verksam cellist under hela nittiotalet, återfann i slutet av nollnolltalet teatern och åstadkom där ett och annat under drygt tio år. Efter några livsavbrott och fortsättningar återstod skrivandet och blev viktigast. Nybergs område är allt utom romaner (dikter, aforismer, noveller, teaterpjäser, artiklar). Dikt- och kornsamlingen Människobyggnaden är hans bokdebut.