Marcus Tullius Ciceros verk Brutus, också känt under titeln De claris oratoribus, är en framställning i dialogform av talarkonsten i Rom. Cicero själv har huvudrollen i berättelsen som byggs upp kring Marcus Junius Brutus (den mest namnkunnige av de blivande Caesarmördarna) och Titus Pomponius Atticus (en nära vän till Cicero, från Athen) vilka när de råkar på Cicero ber honom berätta om den romerska historiens främsta oratorer. Cicero ger sig i kast med uppgiften och börjar med en introduktion till den grekiska retorikens olika skolor. Peisistratos, Solon och Perikles är några av de oratorer som tas upp.
Därefter tar sig Cicero an den romerska republikens långa rad av mästerliga talare med namn som Curius Dentatus, Popilius, Cato d.ä. och Julius Caesar. Dialogen Brutus tros ha författats omkring år 46 f.Kr., knappt två år före mordet på Caesar, på Idus Martiae (15 mars) år 44, högst sannolikt med syftet att lyfta fram Ciceros egen talekonst. Texten kan också ses som en hyllning till den vid det här laget dödsdömda republiken.
Översättning, inledning och noter av Martina Björk, fil. dir. i latin. Det är första gången som verket översatts till modern svenska.